Min Gastric Bypass operation Del 1

 

Jag har varit över min egna normal vikt i 7 år. Ja, de är inte lång tid om man kolla på andra. Men jag sökte hjälp när jag inte hitta någon annan väg efter att ha försökt flera gånger och de inte funkade. Ist för att sjuka ihop och bara göra de värre.

Första gången jag sökte hjälp var redan i November 2018 nej blev nekad. Pga en läkaren som inte kunde läsa hela journalen. Men jag valde då en \”Medicinsk\” väg.

Medicinsk Viktminskning!

En medicinsk viktminskning betyder först att man tar pulver diet och tar detta mellan 3-6 påsar för kvinna. Dom går efter en list och den styr av din vikt.För mig var de 16 veckor. Efter 14 veckor så snackade jag med min sköterska och vi bestämde att jag skulle ansöka igen om en operation. Då jag inte ens hade tappat 10% av min kropps vikt. Detta skulle vara ca 10 kg.

Om detta skulle funka hade jag kunnat få medicin i form av XL-S Medical Fettbinder. För att hindra kroppen att ta upp så mycket fett och kolhydrater. Något jag inte alls tror på tyvärr.

Men jag sökte om en operation i Mars 2019. I April så ringde jag in och kollade. Då berättade tjejerna för mig att jag hade blir godkänd för en operation. Sen där ifrån skickade dom mig till Skövde och jag ringde dom. Då säger fina fröken att jag blir inbjuden efter sommaren och att de är för att man lätt kan tappa info vid ett sånt stor uppehåll.

Telefonen ringde mitten av Maj och jag skulle på inskrivning den 29 Maj i Falköping. Väl där så försökte läkaren säga att jag skulle göra en Sleeve men jag fick bara känslan \”Helvete heller\”. Jag kan inte förklara varför men de vara bara som kroppen sa NEJ! Så hon motvilligt godkände den. Jag åkte hem jätte osäker efter allt hon sa. Så ringde 2 dagar senare och ville ha råd. Då ringde min operations läkare upp mig och sa rakt ut så här:

\” Tråkigt att min kollega inte kunde finna sig i att du ville göra en Bypass. Läser även din journal och förstår inte varför hon försöker få dig att göra en Sleeve som jag i detta fallet inte tror hade varit lämplig för dig! Utan vill du göra en Bypass så opererar jag gärna dig. Okej de är jätte bra att du stod på dig ang ditt beslut!\”

När en läkare säger så iaf till mig så känner jag \”Wow jag får beröm av en läkare som även är den som ska operera mig!\”

1 vecka efter de samtalet ringde töserna och berättade att jag skulle opereras tidigare och de blev den 3 September. Super glad blev jag. Jag började med modifast den 1 Augusti och 4 dagar innan operationen hade jag gått ner till bestämd vikt. Men pang jag gick upp 2,5 kg pga mensen. När jag blev opererad hade de slutat bara dagen innan. Vilken dom fick veta.

Anledningen till min operation.

Jag har 2 barn som är 3 och 5 år. Under den sommaren så hade jag inte ens orken att städa lägenheten eller att leka med dom. Satte jag mig på golvet kom jag knappt upp. Gick jag i trappan så flåsade jag värre än F och jag fick ont i knäna. Jag kunde knappt gå ut med Loviz utan att jag blev sittande när jag kom hem.

Då kände jag att de inte var så jag ville ha de. Sen när jag var på kontroll pga mina proppar i lungorna så berättade läkaren där att jag har 30% chans till att få tillbaka skiten. De var droppen för mig. Nu efter min op har jag 15% chans och detta är något som aldrig försvinner då jag alltid kommer bara bärande på de.

Men jag kände redan när jag hade fått Elvira och steriliserat mig att jag inte kommer klara detta med vikten själv. Så att be om hjälp var rätt för mig!

 

Mitt 2019

[{“id”:1143433072,”type”:”0″,”order”:0,”width”:100,”height”:55,”data”:{“areaMargin”:120,”contentWidthOriginalPx”:760},”areas”:[{“id”:1810277883,”order”:0,”contents”:[{“type”:”body”,”data”:[{“type”:”src”,”value”:”

När jag var inne hos @misslindhe hittade jag denna roliga lista så tänkte dela med mig lite av hur mitt 2019 har varit… Hänger ni med?

Mitt år med 5 ord?

Lycka, svek, tårar, glädje & kärlek

Bästa med 2019?

Oj när jag blev godkänd min viktoperation och jag ser skillnaden.

Sämsta med 2019?

Alla bråken och att folk som varit i min närhet inte har acceptera mig eller min familj.

Vem har du umgåtts mest med?

Min älskade familj och en bekant som heter Sofie.

Har du lärt känna nya människor?

Dottern har fått en ny kompis och vi har prata med hennes mamma. Men annars är de en del Facebook vänner 🙂

Nya vanor du har börjat med?

Jag ska börja studera nu här den 7 Januari. Och jag ska försöka fixa min januari mål.

Vad spenderade du mest pengar på?

Då vi har haft en tajt ekonomi så har man inte kunnat spendera de mer än på vad som är viktigt.

Vad fick mig att må bra?

Min familj och motion.

Vad är jag mest stolt med?

Att jag tog steget för att söka studie som jag nu kom in på.

Bästa bok jag läst?

Jag har inte läst så mycket under 2019

Bästa serie?

Oj jag är jo inget serie person så. Men gillar sån som är verklighets baserat

Fått någon ny insikt under året?

Skulle nog säga att det är samma svar här som det är på \”vad jag är stolt över & mina nya vanor\” så läsa där så vet ni ännu mer mitt svar!

“},{“type”:”html”,”value”:”false”}]}],”width”:100,”height”:100,”widthHeightRatioContent”:1.85874,”widthHeightRatio”:1.81818}]},{“id”:1771071872,”type”:”0″,”order”:1,”width”:100,”height”:134.51611570247934,”data”:{“areaMargin”:120,”contentWidthOriginalPx”:760},”areas”:[{“id”:176939421,”order”:0,”contents”:[{“type”:”media”,”data”:[{“type”:”width”,”value”:”1936″},{“type”:”height”,”value”:”2581″},{“type”:”videoSrc”,”value”:””},{“type”:”src”,”value”:”https://missmadde.se/wp-content/uploads/2020/01/202001012048258983.jpg”},{“type”:”alt”,”value”:””},{“type”:”mirror”,”value”:”false”},{“type”:”zoom”,”value”:”100″},{“type”:”rotate”,”value”:”0″},{“type”:”positiony”,”value”:”50″},{“type”:”positionx”,”value”:”50″},{“type”:”url”,”value”:””},{“type”:”borderradius”,”value”:”0″},{“type”:”sticky”,”value”:”false”},{“type”:”metapic”,”value”:”{\”id\”:0,\”tags\”:{}}”}]}],”width”:100,”height”:100,”widthHeightRatioContent”:0.7501,”widthHeightRatio”:0.74341}]}]

5 Mål Januari

[{“id”:205494649,”type”:”0″,”order”:0,”width”:100,”height”:55,”data”:{“areaMargin”:120,”contentWidthOriginalPx”:760},”areas”:[{“id”:682897024,”order”:0,”contents”:[{“type”:”body”,”data”:[{“type”:”src”,”value”:”

Inspiration av @sofiefriden

“},{“type”:”html”,”value”:”false”}]}],”width”:100,”height”:100,”widthHeightRatioContent”:1.85874,”widthHeightRatio”:1.81818}]},{“id”:300811104,”type”:”0″,”order”:1,”width”:100,”height”:55,”data”:{“areaMargin”:120,”contentWidthOriginalPx”:760},”areas”:[{“id”:1016507800,”order”:0,”contents”:[{“type”:”title”,”data”:[{“type”:”src”,”value”:”Mina 5 mål i Januari”},{“type”:”color”,”value”:””},{“type”:”backgroundcolor”,”value”:””},{“type”:”bold”,”value”:”false”},{“type”:”italic”,”value”:”false”},{“type”:”strike”,”value”:”false”},{“type”:”underline”,”value”:”false”},{“type”:”align”,”value”:””},{“type”:”size”,”value”:””},{“type”:”font”,”value”:””},{“type”:”verticalalign”,”value”:”middle”},{“type”:”url”,”value”:””}]}],”width”:100,”height”:100,”widthHeightRatioContent”:1.85874,”widthHeightRatio”:1.81818}]},{“id”:1431154740,”type”:”0″,”order”:2,”width”:100,”height”:55,”data”:{“areaMargin”:120,”contentWidthOriginalPx”:760},”areas”:[{“id”:1803857746,”order”:0,”contents”:[{“type”:”body”,”data”:[{“type”:”src”,”value”:”

  • Sluta med ALLT socker
  • Dricka mer vatten. Helst 3 liter om dagen vilket jag inte gör idag
  • Avsluta sånt dom jag har påbörjat
  • Sluta låta andra påverka mina val och bestämma vad jag ska göra
  • Lära mig baka bröd

“},{“type”:”html”,”value”:”false”}]}],”width”:100,”height”:100,”widthHeightRatioContent”:1.85874,”widthHeightRatio”:1.81818}]},{“id”:730642151,”type”:”0″,”order”:3,”width”:100,”height”:116.3851851851852,”data”:{“areaMargin”:120,”contentWidthOriginalPx”:760},”areas”:[{“id”:1807673125,”order”:0,”contents”:[{“type”:”media”,”data”:[{“type”:”width”,”value”:”1080″},{“type”:”height”,”value”:”1244″},{“type”:”videoSrc”,”value”:””},{“type”:”src”,”value”:”https://missmadde.se/wp-content/uploads/2019/12/201912291640450682.jpg”},{“type”:”alt”,”value”:””},{“type”:”mirror”,”value”:”false”},{“type”:”zoom”,”value”:”100″},{“type”:”rotate”,”value”:”0″},{“type”:”positiony”,”value”:”50″},{“type”:”positionx”,”value”:”50″},{“type”:”url”,”value”:””},{“type”:”borderradius”,”value”:”0″},{“type”:”sticky”,”value”:”false”},{“type”:”metapic”,”value”:”{\”id\”:0,\”tags\”:{}}”}]}],”width”:100,”height”:100,”widthHeightRatioContent”:0.86817,”widthHeightRatio”:0.85922}]}]

Hur mår jag egentligen?

Hur mår jag egentligen?

Den stora frågan som många har ställt mig i Pm på bland annat Facebook.
Hur mår jag egentligen?

Ja hur besvara med den frågan. Mår jag bra? Vad är bra? Hur kan jag bedöma!

Min viktoperation och min psykiska mående!

Den 3 september gjorde jag min viktoperation och jag har mått okej sen dess.

Men jag ska vara ärlig att jag har börjat fråga mig själv om jag är på rätt väg.

När jag gjorde min op så visste jag om att alla kommer reagera olika. Även jag.
Jag vet om att jag kommer ta “taploer” där jag står stil med vikten. Jag vet om att jag kommer gå upp lite om jag äter fel eller dåligt.
Om jag har mens eller ägglossning med mera. De är så mycket som spelar in.

Varför tvivlar jag?

För jag vet inte hur jag ska hantera tex nu att min magen inte minskar, mina lår är slappa och jag Hatar de.
Ja jag går ner 1,5 kg i veckan vilket är de bästa för kroppen. Jag ser att jag MINSKAR. Om inget annat så ser jag de på kläderna.

Men hänger psyket verkligen med?

Jag tvivlar inte på att jag har opererat mig eller att jag vill göra de ogjort. För så är de verkligen inte.Jag är glad för de jag har gjort och jag är stolt över de.

Och att ha gått ner 15 kg sen den 1 Augusti är jätte bra jobbat och jag är så stolt över de.

Men jag tror att när man läser/hör andras berättelser om att dom har gått ner så och så mycket och de gick så snabbt. Då är de man förväntar sig och de är de man ser.

Sen när man själv står där och går ner de som är bäst för kroppen då blir man lite ledsen.

Hur mår jag psykiskt då?

Jag har inte märkt någon skillnad. Jag har inte mer ångest eller mer “problem” med min PTSD eller med mina andra personlighetsstörningar.
Utan jag tycker att de är samma och jag känner att de är samma. Jag har inte problem med maten och känslor innan. Alltså jag åt inte för min ångest eller så.

Ja mitt sockersug är MINDRE och när jag är sugen så testar jag för att se hur magen tar de. OM jag får ont några timmar senare skyller jag DIREKT på de onyttiga haha.
Alltså då äter jag inte de igen haha.

Jag vet de är säkert tramsigt men de funkar för mig och jag känner att de är de som är de viktigaste.

Hur mår jag egentligen? Hur mår jag egentligen?

 

Hur mår jag egentligen?

Hur mår jag egentligen?

Den stora frågan som många har ställt mig i Pm på bland annat Facebook.
Hur mår jag egentligen?

Ja hur besvara med den frågan. Mår jag bra? Vad är bra? Hur kan jag bedöma!

Min viktoperation och min psykiska mående!

Den 3 september gjorde jag min viktoperation och jag har mått okej sen dess.

Men jag ska vara ärlig att jag har börjat fråga mig själv om jag är på rätt väg.

När jag gjorde min op så visste jag om att alla kommer reagera olika. Även jag.
Jag vet om att jag kommer ta “taploer” där jag står stil med vikten. Jag vet om att jag kommer gå upp lite om jag äter fel eller dåligt.
Om jag har mens eller ägglossning med mera. De är så mycket som spelar in.

Varför tvivlar jag?

För jag vet inte hur jag ska hantera tex nu att min magen inte minskar, mina lår är slappa och jag Hatar de.
Ja jag går ner 1,5 kg i veckan vilket är de bästa för kroppen. Jag ser att jag MINSKAR. Om inget annat så ser jag de på kläderna.

Men hänger psyket verkligen med?

Jag tvivlar inte på att jag har opererat mig eller att jag vill göra de ogjort. För så är de verkligen inte.Jag är glad för de jag har gjort och jag är stolt över de.

Och att ha gått ner 15 kg sen den 1 Augusti är jätte bra jobbat och jag är så stolt över de.

Men jag tror att när man läser/hör andras berättelser om att dom har gått ner så och så mycket och de gick så snabbt. Då är de man förväntar sig och de är de man ser.

Sen när man själv står där och går ner de som är bäst för kroppen då blir man lite ledsen.

Hur mår jag psykiskt då?

Jag har inte märkt någon skillnad. Jag har inte mer ångest eller mer “problem” med min PTSD eller med mina andra personlighetsstörningar.
Utan jag tycker att de är samma och jag känner att de är samma. Jag har inte problem med maten och känslor innan. Alltså jag åt inte för min ångest eller så.

Ja mitt sockersug är MINDRE och när jag är sugen så testar jag för att se hur magen tar de. OM jag får ont några timmar senare skyller jag DIREKT på de onyttiga haha.
Alltså då äter jag inte de igen haha.

Jag vet de är säkert tramsigt men de funkar för mig och jag känner att de är de som är de viktigaste.

Hur mår jag egentligen? Hur mår jag egentligen?

 

Första gång på länge

Första gång på länge

Jag gjorde en Gastric Bypass den 3 September 2019. Och jag är så glad för att jag har gjort den.

Första gång på länge så har jag kunnat springa med mina barn, gungat med mina barn, åkt rutschkana med dom.
Första gång på länge så hörde inte mina barn mig säga “Nej mamma orkar inte!”

Den glädjen

Den glädjen kan man aldrig ta för givet. För de är ingen självklarhet.
De är lika mycket självklarhet i de som att jag sitter här och säger att jag inte kommer gå upp i vikt.

För de är ingen självklarhet.

Ta alltid saker för givet.

Jag kommer ALDRIG ta något för givet igen. För i mars hade jag helt get upp.

Jag såg inte hoppet med verkar den medicinska viktnedgången eller ens att jag skulle få en operation.

Idag sitter jag här snart 2 månader sen jag blev opererade och jag kan äta i snitt allt jag vill.
Som sagt allt jag vill äta. Men jag vill inte äta så mycket av de jag åt innan. Utan nu tänker jag så mycket mer på vad jag äter än vad jag har gjort.

Första gång på länge

Första gång på länge Första gång på länge Första gång på länge

De går inte att beskriva.

När vi gick hem så sa jag hela tiden i mitt huvud. Detta kan inte bli bättre.

Detta är alla mina fördelar med min viktoperation.

  • Mitt hår växer och blir starkt
  • Mina naglar växer och bryts inte lika lätt
  • Jag orkar så mycket mer
  • Jag har inte domningar i benen pga buktningen i ryggen
  • Jag kan ta på mig fina kläder UTAN att de ut som en Michellin gubbe.
  • Jag ser mina tatueringar på höfterna.
  • Jag kan ha på min mina underkläder i L utan att få valkarna.
  • Jag får inte märke av min BH som var utprövad till mig.
  • Jag går ner långsamt och bra
  • Jag hänger med i min minskning tack vare att jag väger mig varje dag
  • Jag har INGET sötsug som innan.

Som ni ser är de bara en massa +

Mina nackdelar med min operation.

  • Känner mig benig
  • Kläderna blir snabbt förstora
  • Hinner inte köpa nytt innan de är för stort haha
  • Fryser lättare nu än innan
  • Får lätt dumpning om jag äter fel saker och känner ingen mättnad.

Som ni ser så var de inte många – för mig inte.

Jag vet om att de inte går lika lätt för alla. Men jag tycker att de är bra att man pratar om de.

 

Första gång på länge

Första gång på länge

Jag gjorde en Gastric Bypass den 3 September 2019. Och jag är så glad för att jag har gjort den.

Första gång på länge så har jag kunnat springa med mina barn, gungat med mina barn, åkt rutschkana med dom.
Första gång på länge så hörde inte mina barn mig säga “Nej mamma orkar inte!”

Den glädjen

Den glädjen kan man aldrig ta för givet. För de är ingen självklarhet.
De är lika mycket självklarhet i de som att jag sitter här och säger att jag inte kommer gå upp i vikt.

För de är ingen självklarhet.

Ta alltid saker för givet.

Jag kommer ALDRIG ta något för givet igen. För i mars hade jag helt get upp.

Jag såg inte hoppet med verkar den medicinska viktnedgången eller ens att jag skulle få en operation.

Idag sitter jag här snart 2 månader sen jag blev opererade och jag kan äta i snitt allt jag vill.
Som sagt allt jag vill äta. Men jag vill inte äta så mycket av de jag åt innan. Utan nu tänker jag så mycket mer på vad jag äter än vad jag har gjort.

Första gång på länge

Första gång på länge Första gång på länge Första gång på länge

De går inte att beskriva.

När vi gick hem så sa jag hela tiden i mitt huvud. Detta kan inte bli bättre.

Detta är alla mina fördelar med min viktoperation.

  • Mitt hår växer och blir starkt
  • Mina naglar växer och bryts inte lika lätt
  • Jag orkar så mycket mer
  • Jag har inte domningar i benen pga buktningen i ryggen
  • Jag kan ta på mig fina kläder UTAN att de ut som en Michellin gubbe.
  • Jag ser mina tatueringar på höfterna.
  • Jag kan ha på min mina underkläder i L utan att få valkarna.
  • Jag får inte märke av min BH som var utprövad till mig.
  • Jag går ner långsamt och bra
  • Jag hänger med i min minskning tack vare att jag väger mig varje dag
  • Jag har INGET sötsug som innan.

Som ni ser är de bara en massa +

Mina nackdelar med min operation.

  • Känner mig benig
  • Kläderna blir snabbt förstora
  • Hinner inte köpa nytt innan de är för stort haha
  • Fryser lättare nu än innan
  • Får lätt dumpning om jag äter fel saker och känner ingen mättnad.

Som ni ser så var de inte många – för mig inte.

Jag vet om att de inte går lika lätt för alla. Men jag tycker att de är bra att man pratar om de.

 

Lördag kväll

Lördag kväll

Här sitter jag i soffan och bara tänker på hur dagen har varit. Idag har de börjat med chassi byte på en dator sen rengöring på min dator och en ny hårddisk.

Lördag kväll och folk brukar vara ute och festa. Eller ja så var de när vi flyttade hit. Nu är de så tyst ute att man börjar undra om mörkret är någon man ska gilla? Kanske de. De verkar jo inte vara några som är ute iaf.

En fråga jag ofta får.

Den senaste tiden har jag börjat få frågan “Hur kan du må så dåligt?”

Ja, ni där ute. De är faktiskt väldig lätt. Enligt en del folk har vi haft en bra familj. Typiska Svensson livet.

Ja, kanske så sett när någon ute ifrån set in. Nej min föräldrar slogs inte eller drack. Dom var aldrig utåt agerande eller så. Men de är så mycket som de blåtta ögat inte ser.

Bara för att de inte finns slag eller blåmärke på en kropp. Bara för att hemmet är rent och fint. Barnen är glad och trevliga. Så betyder inte de att en familj är lycklig.

Ska jag vara ärlig har jag aldrig känt den där lyckan i min familj.

Hur jag mår är något jag undviker att gräva i eller ens fundera på. Då jag har stängt de ute. Jag kan känna efter men jag vill inte.

Nu tänker ni säkert. Att de är jo inte bra att jag inte känner efter.

Jag kan känna efter men jag vill inte. De är mitt överlevnad sett för att klara av samhället och alla påfrestningar som samhället utsetter en för.

Mina diagnoser.

Jag har den 2016 gått hos psykiatrin. Och sen dess har jag kämpat med att orka med samhället.

Personlighetssyndrom

Jag lider av personlighetsstörning/personlighetssyndrom.

Detta är så att jag har ospecificerat då jag har lite av flera. Tex gad pga min höga ångest och att jag har ångest varje dag.

Social fobi då jag har jätte svårt med nya människor, människor i samling, med mera.

Paranoid då jag sa till psykolog att jag ser döda. Förlåt mig att jag är född medial/synsk. Sen har jag hög misstänksamhet mot människor och lite sånt.

Jag har flera tänker inte gå på vad mer.

Komplex PTSD.

Komplex Ptsd är något man kan få efter tex när sin föräldrar skiljer sig. När man har varit med om saker i tidig ålder eller tonåren.

Jag tänker inte gå in på detaljer. Men hemska saker.

PTSD är inte bara en diagnos som man får efter att har varit med om krig.

PTSD är något som kan komma när som i livet och vem som kan få de.

Idag mår jag bättre men långt ifrån bra.

Jag har kämpat med mardrömmar och demoner i många är. Jag har varit på botten och sen klättrat upp och blivit nedslagen igen.

Men nu är jag äntligen ovanför vattenytan och kan andas. Men varje dag flytter jag mot land som än inte är i sikte.

På vägen hittade jag en livboja sen hittade jag en flotte.

Min livboja var min man. Har han aldrig under vår 7 år ihop svikit mig fast vi hade mot gång i början.

Min flotta är hela min familj idag. Min man, våra underbara barn och vår hund.

Idag kan jag skratta för att visa glädje. Jag kan sätta fingret på min känslor och uttrycka dom tex gråta, skratta, vara arg, besviken med så mycket mer.

Idag har jag en fast grund att stå på med både fötterna. Något jag först fick 2014. Innan dess hade jag inte haft de sen 2005.

Jag är stolt för den jag är idag och de är tack vare min man❤️ utan min man hade jag slickat helvetets mark med tungan för så lång ner var jag. 

Lördag kväll

Lördag kväll

Lördag kväll

Här sitter jag i soffan och bara tänker på hur dagen har varit. Idag har de börjat med chassi byte på en dator sen rengöring på min dator och en ny hårddisk.

Lördag kväll och folk brukar vara ute och festa. Eller ja så var de när vi flyttade hit. Nu är de så tyst ute att man börjar undra om mörkret är någon man ska gilla? Kanske de. De verkar jo inte vara några som är ute iaf.

En fråga jag ofta får.

Den senaste tiden har jag börjat få frågan “Hur kan du må så dåligt?”

Ja, ni där ute. De är faktiskt väldig lätt. Enligt en del folk har vi haft en bra familj. Typiska Svensson livet.

Ja, kanske så sett när någon ute ifrån set in. Nej min föräldrar slogs inte eller drack. Dom var aldrig utåt agerande eller så. Men de är så mycket som de blåtta ögat inte ser.

Bara för att de inte finns slag eller blåmärke på en kropp. Bara för att hemmet är rent och fint. Barnen är glad och trevliga. Så betyder inte de att en familj är lycklig.

Ska jag vara ärlig har jag aldrig känt den där lyckan i min familj.

Hur jag mår är något jag undviker att gräva i eller ens fundera på. Då jag har stängt de ute. Jag kan känna efter men jag vill inte.

Nu tänker ni säkert. Att de är jo inte bra att jag inte känner efter.

Jag kan känna efter men jag vill inte. De är mitt överlevnad sett för att klara av samhället och alla påfrestningar som samhället utsetter en för.

Mina diagnoser.

Jag har den 2016 gått hos psykiatrin. Och sen dess har jag kämpat med att orka med samhället.

Personlighetssyndrom

Jag lider av personlighetsstörning/personlighetssyndrom.

Detta är så att jag har ospecificerat då jag har lite av flera. Tex gad pga min höga ångest och att jag har ångest varje dag.

Social fobi då jag har jätte svårt med nya människor, människor i samling, med mera.

Paranoid då jag sa till psykolog att jag ser döda. Förlåt mig att jag är född medial/synsk. Sen har jag hög misstänksamhet mot människor och lite sånt.

Jag har flera tänker inte gå på vad mer.

Komplex PTSD.

Komplex Ptsd är något man kan få efter tex när sin föräldrar skiljer sig. När man har varit med om saker i tidig ålder eller tonåren.

Jag tänker inte gå in på detaljer. Men hemska saker.

PTSD är inte bara en diagnos som man får efter att har varit med om krig.

PTSD är något som kan komma när som i livet och vem som kan få de.

Idag mår jag bättre men långt ifrån bra.

Jag har kämpat med mardrömmar och demoner i många är. Jag har varit på botten och sen klättrat upp och blivit nedslagen igen.

Men nu är jag äntligen ovanför vattenytan och kan andas. Men varje dag flytter jag mot land som än inte är i sikte.

På vägen hittade jag en livboja sen hittade jag en flotte.

Min livboja var min man. Har han aldrig under vår 7 år ihop svikit mig fast vi hade mot gång i början.

Min flotta är hela min familj idag. Min man, våra underbara barn och vår hund.

Idag kan jag skratta för att visa glädje. Jag kan sätta fingret på min känslor och uttrycka dom tex gråta, skratta, vara arg, besviken med så mycket mer.

Idag har jag en fast grund att stå på med både fötterna. Något jag först fick 2014. Innan dess hade jag inte haft de sen 2005.

Jag är stolt för den jag är idag och de är tack vare min man❤️ utan min man hade jag slickat helvetets mark med tungan för så lång ner var jag. 

Lördag kväll

Jag har nått mitt delmål

Godmorgon fina läsare!

Idag är de fredag vilket jag uppskattar fint. Då de betyder att helgen är här och måndag är nära.
Nästa vecka kommer vara en massa saker som händer och veckan är fullbokad känns de som.

Jag ser fram emot nästa vecka. De är både kvinnokliniken för mig men oxå logopeden för W så de känns helt okej.
Nästa vecka hoppas jag barnen kan vara på dagis. Dom har varit hemma nu pga snuvig näsa lätt feber och sen W hade tandläkaren så är jag glad att hon är hemma.

Idag ska hon på återbesök och jag ska träffa Anki. Så idag händer de en del.

Jag har nått mitt första del mål!

Idag är de 5 veckor sen jag opererade mig. Jag har gjort en Gastric Bypass operation.
Den 3 September gjorde jag operationen i Falköping och allt gick bra.

Dom 2 första veckorna gick jag upp och ner hela tiden. Min operations vikt var 92 kg.
Idag vägde jag in mig på 85,6 kg. Jag är så jävla glad över de.

Den 1 Augusti började jag med Modifast och jag kämpade med de i över 1 månad. Men allt gick bra fram tills min mens kom. Suck.

Jag gick ner till 90 som jag skulle och så kom mensen då gick jag upp till 92,5 kg 🙁 Vilket gjorde mig jätte ledsen så klart.
Så nu har jag sen den 1 Augusti gått ner 10 kg och jag är så glad över detta.

Jag märker stor skillnad!

Jag märker en stor skillnad. De är lättare för mig att röra mig nu. Jag kan lätt gå 3-5 km utan att känna mig ansträngd med andningen eller ens behöva ta min astma medicin.
Jag orkar spring en runda med hunden och leka med barnen på gården. Så nu sitter jag inte bara på bänken och får ångest.

Jag märker skillnaden med kläderna och som tur är behöver jag inte riktigt än köpa nya kläder. Men jag märker stor skillnad.
Jag kan även röra mig och sova i olika ställningar som jag inte kunde innan. Pga vikten.Jag själv är så nöjd med min operation att jag ALDRIG skulle vilja ändra något. Jag ångrar ABSOLUT INTE min operation.

Jag har nått mitt delmål
Jag har nått mitt delmål